Middelalderen og oplysningstiden havde hver for sig kæmpet imod det absurde enten med
ritualer (kirken) eller med faktuelle data (videnskab). I dag er forholdende meget
anderledes, fordi der optræder nye og stærke deltagere i sundhedsspillet, som gør
situationen særdeles kompleks. Dette har også medført, at lægevæsnets selvforståelse
i dag har fået et væsentligt andet indhold.
De tidligere forhold i den medicinske verden blev voldsomme ændringer,
fordi de naturvidenskabelige tiltag førte til kontrol med infektioner ved direkte
bekæmpelse med kemiske eller fysiske midler, vaccinationer eller ændring i de sanitære
forhold som kloakering i de store byer. Man blev i stand til at bedøve patienterne før
de kirurgiske indgreb, hvilket var en revolutionerende udvikling.
Sundhedsvæsnet i Europa blev genstand for magtinteresser, som omfattede en blanding af
private og offentlige deltagelse, imidlertid er staten blevet en stadig vigtigere og
større partner i sundhedsvæsnet både i form af styring af retten til autorisering
læger og i form af kontrollen af de lægelige tiltag. Sundhedstilstanden blev øget
generelt, men statens indgriben førte til stærke reaktioner mod tvangsvaccinationer,
tvangssterilisation, tvangsundersøgelse af prostituerede.
I dag udøver i tiltagende grad den offentlige administration (staten,
regionerne), medierne, medicinalindustrien, patientforeningerne, lægerne selv og
patienterne stor indflydelse på sundhedsvæsnets ret til selv at afgøre, hvad der er
godt og skidt. Den medicinske etik er blevet det afgørende moment i såvel den statslige
sundhedspolitik som i de offentlige debatter, men dette har ført til uklarhed over
sundhedsvæsnets mål, at dets grænser i kampen mellem det absurde og virkeligheden bør
revurderes.
Aspekter af vivisektionens og antivivisektionens historie
Abstract:
Vi har kendskab til, at vivisektion har været praktiseret i små 2500 år
- endda på mennesker. Harveys og Malpighis opdagelser inden for
kredsløbsfysiologien i det 17. århundrede kunne ikke gøres uden forsøg
på dyr. Den eksperimentelle fysiologi tager imidlertid først rigtig fart
i første halvdel af det 19. århundrede. Der er nationale forskelle:
Englænderne forsøger sig som gentlemen, medens franskmændene er skrupelløse.
Der er også eksempler på tidlig modstand mod vivisektion. Således var
Louis XIII's livlæge Jean Riolan Jr. antivivisektionist. England
vedtager en dyrebeskyttelseslov i 1825. Antivivisektionsbevægelsen får
imidlertid først rigtigt fodfæste og dermed betydning i sidste halvdel
af det 19. århundrede. The National Anti-Vivisection Society i London
grundlægges i 1875 af Miss Frances Power Cobbe. Samme år stiftes
Foreningen til Dyrenes Beskyttelse, og i 1891 beskyttes forsøgsdyr ved
lov i Danmark. Herhjemme kom Panum i skudlinjen men ville først ikke
diskutere med ikke-fagfæller. Presset blev imidlertid for stort, så blev
han nødt til at gå i dagspressen og forsvare dyreforsøgene. Han mente,
at nok led forsøgsdyrene, men deres ringere åndsevner gjorde det mere
tåleligt for dem at modstå smerten.
4. Valg til bestyrelsen (på valg er: Markil Gregersen, Lene Warner Boel, begge modtager
genvalg)
5. Valg af revisor
6. Eventuelt
- Overlæge lic. med. Magne Juhl:
Mange fødsler men ingen arvinger på Spøttrup hos ”Kongen af Salling”,
samt noget om personerne og om den tilbudte fødselshjælp fra jordemødre samt
distriktskirurg Stengel og krigsråd Tetens
Link til "Kongen af Salling", Nis Nissen - tryk her
Lørdag den 11. september
2010 kl. 11.00 til kl. 15.00
Udflugt til Dansk Landbrugsmuseum Gl. Estrup og Gammel Estrup Herregårdsmuseet,
Randersvej 2 og 4, 8963 Auning
Gl. Estrup
Kl. 11.00 deltagerne mødes ved Gammel Estrup Herregårdsmuseets indgang i hovedbygningen.
Kl. 11.00 – 12.00 rundvisning i Gammel Estrup Herregårdsmuseet
Kl. 12.30 - 14.30 frokost i Dansk Landbrugsmuseums café
Frokosten koster omkring kr. 100,00 pr. person og afregnes direkte med caféen.
Kl. 14.30 – 15.00 møde med veterinærgruppen ved Dansk Landbrugsmuseum.
Fremvisning af deres indsamlede materiale og med besøg i det tilknyttede slægtsmuseum
– og arkiv.
Kl. 15.00 det officielle program slutter, men der er mulighed for – på egen hånd -
at se de øvrige udstillinger på Dansk Landbrugsmuseum Gl. Estrup.
OBS! Tilmelding til udflugten senest torsdag den 9. september til
Hanne Teglhus, Steno Museet, tlf. 8942 3989 eller på mail:
- Professor emeritus, dr. med. Nils Gunnar Toremalm, Malmö:
Charles Lindbergh - flyverhelten som blev medicinsk innovatør
Abstract
För 70 år sedan publicerades en bok, som väckte stort intresse inom medicinsk
forskning. Den innebar även förhoppningar om betydande framtida medicinska framsteg
rörande transplantationskirurgi. Bokens titel är ”The Culture of Organs” (
London 1938) och var dedicerad till den kände fysiologen Claude Bernards minne.
Författare var den redan då välrenommerade franskfödde Nobelpristagaren i Fysiologi
eller Medicin, Alexis Carrel (1873-1944) i samarbete med den för sin dristiga
ensamflygning över Atlanten 1927, världsberömde svenskättlingen Charles Lindbergh
(1902-1974). Carrel står för bokens medicinska och fysiologiska avsnitt medan Lindbergh
som konstruktör borgade för den laboratorietekniska sidan. Redan 1931 fick Lindbergh
publicerat ett arbete i ” Science” med titeln ”Apparatus to circulate
liquid under constant pressure in a closed system”.
Lindberghs namn har vid två tillfällen varit förstasidesstoff i tidningarna världen
över. Första gången efter Atlantflygningen med ”Spirit of S:t Louis” 1927 och
andra gången 1932 då hans och hustrun Annes 18 månader gamle son blev kidnappad och
mördad. Hans insatser som forskningsingenjör inom biologi, fysiologi och cytologi är
däremot mindre kända och har i motsats till ovanstående händelser inte gett upphov
till berömmelse och braskande rubriker i pressen. Tvärt om är hans insatser inom detta
område alltför lite uppmärksammade.
Det är ofta tillfälliga sammanträffanden,som banar väg för medicinskt nytänkande.
Redan under ungdomsåren uppger Lindbergh att han haft en viss dragning åt den medicinska
sfären uppmuntrad av tre morbröder, som alla var läkare. Han skriver i sin till svenska
översatta bok ”Ett liv”(Lindfors,1982) att det var i samband med en anhörigs
svåra hjärtsjukdom, som han hade frågat läkarna om man inte skulle kunna få patienter
att överleva med ett mekaniskt hjärta likaväl som man kunde byta motorer på ett
flygplan. Detta var då en allt för revolutionerande tanke men i samband med andra sonens
födelse framlade han problemet för narkosläkaren, Pauluel J.Flagg och fick rådet att
besöka en professor Alexis Carrel vid Rockefeller Institut i New York. Denne var
fransman, disputerade i Lyon 1900 och for sedan till USA. Han erhöll Nobelpris i medicin
1912 för sina framsteg som kärlkirurg och återvände som fransk arméläkare under
första världskriget. Efter kriget återtog han sina experiment med cellodlingar i USA
men hans dröm var att kunna studera och även transplantera hela organ.
Den första uppgiften för Lindbergh blev att konstruera en perfusionspump, som under
sterila förhållanden och så fysiologiskt som möjligt under några dygn skulle kunna
hålla igång en pulserande cirkulation i uttagna organ. Det fordrade nya tekniska
lösningar. Pyrex var det nya material, som kunde ersätta glas. Det gick lätt att forma
och var resistent mot alkalier och svaga syror. Kraven var ett pulserande arteriellt
flöde med syresatt serum under absolut sterila förhållanden. De initiala försöken
publicerades 1931 och redan 1936 kunde de båda på en internationell kongress för
cellforskning i Köpenhamn demonstrera sina experimentella djurförsök med ett
”konstgjort hjärta”. En innovation, som så småningom skulle bana väg för
den operationsmetod ,som 30 år senare genomfördes av Christiaan Barnard i Sydafrika
1967.
Samarbetet på Carrels laboratorium avbröts tyvärr strax före krigsutbrottet 1939.
Lindbergh hade då återgått som inspiratör inom flygvapnet. När även hans andra barn
hade hotats till livet bosatte familjen sig i England. Därifrån inbjöds han bl.a.till
Tyskland och Sovjet i egenskap av världens mest erfarne pilot. Han fick möjlighet att
studera den intensiva utvecklingen av stridsflygplan. Trots att besöken skedde öppet med
stöd av USA:s ambassader i London och Berlin fick han rykte om att vara nazist. Vid
krigsutbrottet 1939
återvände han till USA som flygöverste. Trots sitt primära motstånd mot USA:s
deltagande i världskriget ändrade han åsikt efter japanernas angrepp på Perl Habour.
Han engagerade sig i modernisering av USA:s flygvapen och deltog aktivt som stridsflygare
under kriget i Stilla Havet. Slutligen bosatte han sig på Hawaii där han avled 1974.
Helt annorlunda blev professor Carrels eftermäle. Han återvände 1941 till sitt av
tyskarna ockuperade fädernesland och fick i uppdrag av Vichyregeringen att leda ett
forskningsinstitut för medicin och humanstudier i Paris. Liksom så många andra av
dåtidens forskare omhuldade han de då aktuella rasteorierna. Detta jämte ett besökte i
det tyska högkvarteret visade sig bli ett avgörande misstag. Han blev betraktad som
landsförrädare och avled deprimerad 1944. Efter krigsslutet plockade man bort
gatuskyltar, som bar hans namn i ett tjugotal franska städer inklusive Paris. Detta
tragiska eftermäle berör dock inte hans grundläggande medicinska forskningsresultat som
pionjär inom transplantationskirurgi.
